Unified Protocol – integrativ, affektfokuserad KBT

Postat av Mats Jacobson i Metoder
KBT har ofta kritiserats för att missa känslornas centrala betydelse i psykologisk behandling. Detta har förändrats på senare år: den tredje vågens KBT har lyft fram känslomässigt undvikande och känsloreglering som ett centralt fokus i KBT. Samtidigt har den tredje vågens KBT, och i synnerhet ACT, tagit avstånd från de kognitiva perspektiven i KBT. Följden har blivit att KBT familjen har blivit allt mer splittrad. KBT består idag av ett allt större antal metoder med olika bokstavskombinationer, och med stora skillnader sinsemellan. Vad är egentligen kärnan i KBT? Och hur kommer utvecklingen av KBT i framtiden se ut – kommer KBT fortsatt hålla samman under ett gemensamt paraply, eller kommer fältet splittras i olika konkurrerande metoder som har allt mindre kontakt med varandra?

 

Hittills har KBT mycket framgångsrikt kunnat verka under ett gemensamt paraply. En viktig nyckel till denna framgång har varit att olika behandlingsupplägg grundade i KBT har kunnat visa god behandlingseffekt i RCT studier, och att man därför kunnat hävda att “KBT har evidens”. Men precis vad är det som har evidens? Det sätt RCT studier är konstruerade på, innebär att man egentligen bara kan konstatera att ett givet behandlingsprogram visat sig vara effektivt jämfört med kontrollgrupper. Vad i behandlingsprogrammet som är effektivt för behandlingen, ger RCT studier inte svar på. RCT studierna har lett fram till ett stort antal behandlingsprogram som visat sig ha behandlingsresultat för olika diagnoser. Samtidigt har detta lett till nya problem: det är nästan omöjligt för en kliniker att vara väl insatt i alla de behandlingsprogram som finns. Dessutom visar forskningen att de flesta klienter inte fyller kriterierna bara för en diagnos, utan för flera diagnoser samtidigt. Precis dessa klienter brukar uteslutas ur RCT studierna för att renodla forskningseffekten. Samtidigt innebär detta att behandling för den vanligaste patientgruppen – klienter med en blandad problematik – inte är särskilt väl beforskat. Hur skall en kliniker i vardaglig verksamhet behandla dessa klienter?

En av de mest kända forskarna i KBT-världen, David Barlow, har kommit att allt mer ifrågasätta just denna utveckling inom KBT. Barlow har tidigare varit drivande bakom den första “evidensvågen” av behandlingsprogram för specifika diagnoser. Men de växande problemen har fått honom att tänka om. Som en lösning har Barlow och hans forskarteam vid Center for Anxiety and Related Disorders i Boston utvecklat Unified Protocol, ett försök att integrera den bästa tillgängliga forskningen om känslor och känslomässiga problem från ett stort antal vetenskapliga discipliner. UP försöker utifrån denna syntes av forskning om känslomässiga problem formulera en gemensam teori om de underliggande principer som orsakar alla former av ångest- och depressionsproblem. Precis det faktum att klienter ofta fyller kriterierna för flera diagnoser samtidigt, är ett av de starkaste argumenten för att det är gemensamma underliggande principer som ger upphov till problemen, och det är detta Unified Protocol inriktar sig på.

Kärnan i UP är fem behandlingsmoduler, som var och en syftar till att utveckla centrala aspekter av känslomässig bearbetning och känsloreglering. Till detta kommer ytterligare tre moduler som avser att öka motivation till förändring, att ge kunskap om hur känslomässiga problem uppstår, samt vidmakthållande och utveckling av behandlingsresultaten. Modulsystemet innebär att UP är grundat på principer för behandling, som kan tillämpas flexibelt vid behandling av klienter med flera samtidiga känslomässiga problem. Samtidigt är modulystemet uppbyggt så att de ger struktur för behandlingen, vilket är väl känt som en viktig faktor för goda resultat i korttidsterapi.

Modulerna i UP är alla grundade i KBT interventioner som sannolikt är centrala för behandlingseffekten i de RCT studier som gjorts, och de är hämtade från alla tre vågorna av KBT. De “traditionella” KBT interventionerna, som tex. kognitiv omstrukturering och exponering, är alla uppdaterade och vidareutvecklade i ljuset av nyare forskning. Målet för den kognitiva omstruktureringen är tex inte att utveckla “mer rationella” perspektiv, utan att öka den kognitiva flexibiliteten. Målet vid exponering är inte bara habituering för skrämmande stimuli, utan också att utveckla nya förhållningssätt till tankar och känslor, som tex. acceptans och villighet.

UP syftar alltså till att förena evidensbaserade behandlingsprinciper från alla de tre vågorna av KBT. Målet är att ha en gemensam, principstyrd behandling för alla ångest- och depressionssyndrom, och effektivisera behandlingen av den absolut vanligaste klientgruppen: klienter med blandad ångest- och depressionsproblematik.

Läs mer om de åtta modulerna i UP
12 okt 2013 Inga kommentarer