Två randomiserade kontrollerade studier ger stöd för UP i gruppformat

”Unified Protocol var ifrån början tänkt att vara en renodlad gruppintervention men vi fick inte pengar för det” fick Verksam Psykologi höra när vi besökte Boston och Center for Anxiety and Related Disorders (CARD) 2013. I linje med det tog det inte lång tid innan UP började praktiseras i grupp på vårdcentraler och psykiatriska kliniker i Sverige, behandlingsformatet som sådant lämpar sig på ett tydligt sätt för gruppintervention. Så hur ser evidensunderlaget för UP i gruppformat ut? Under 2021 har inte mindre än två omfattande RCT studier publicerats för UP i grupp. En av studierna (Reinholt et al., 2021) jämförde UP med diagnosspecifika gruppbehandlingar vid tre psykiatriska kliniker i Danmark. Den andra (Osma et al., 2021) genomfördes i Spanien där UP jämfördes med treatment-as-usual (TAU), bestående av en kombination av KBT och olika former av psykofarmaka, vid 10 separata kliniker. 

Studie 1: UP-grupp VS diagnosspecifik KBT 

Reinholt et al., (2021) genomförde en så kallad ”non-inferiority” studie där designen är anpassad för att ge svar kring huruvida UP är sämre än syndromspecifik KBT. Studien har en relativt hög metodologisk kvalité exempelvis genom att forskarlag och bedömare som rekryterar deltagare och mäter symptom är blinda för vilket behandling patienterna ska få eller ha fått.  

291 patienter med egentlig depression, socialt ångestsyndrom och paniksyndrom och/eller agorafobi slumpades till antingen gruppbehandling med UP eller diagnosspecifik KBT i grupp. De diagnosspecifika grupperna var baserade på guldstandard individuell KBT för de olika tillstånden. Patienterna som rekryterades hade en relativt hög belastning. Exempelvis led 55 % av någon form av samsjuklighet och 23 % hade fler än två diagnoser som samsjuklighet. 63,5 % arbetade inte och 86 % hade tidigare genomgått psykologisk behandling mot sina besvär. Stickprovets belastningsgrad i kombination med att behandlingarna levererades i vardaglig klinisk praktik gör att studiens resultat har en hög generaliserbarhet.  

Det primära utfallsmåttet var självrapporterad livskvalité medan sekundära mått utgjordes av funktionspåverkan, självrapporterade så väl som intervjubaserade mått på ångest och depression. 

Vid avslut kunde man påvisa att UP inte var sämre än diagnosspecifik KBT för något av utfallsmåtten vilket stödjer att UP kan levereras i gruppformat med god effekt. Vid sex månader uppmättes en mindre skillnad till fördel för diagnosspecifik KBT i grupp avseende livskvalité men skillnaden var långt mycket mindre än den fördefinierade gränsen för klinisk relevans. Efter studien hade 54 % i UP gruppen gått i remission ifrån sin primära problematik vilket ökade till 67 % vid sex månaders uppföljning. Motsvarande siffror för diagnosspecifik KBT var 50 % och 65 % utan några statistiskt säkerställda skillnader. Gällande alla typer av problematik så var 40 % i UP gruppen helt i remission vid avslut och vid sex månaders uppföljning. Motsvarande andel för diagnosspecifik KBT var 42 % och 45 %. 

Sammantaget talar resultatet för att UP i grupp står sig väl gentemot välbeforskade KBT syndromspecifika behandlingar och ger ökat stöd för UP generellt som behandlingsmetod. 

Studie 2: UP-grupp VS Treatment-as-usual 

Osma et al., (2021) rekryterade 488 patienter vars primära problematik antingen var ett ångestsyndrom, förstämningssyndrom eller anpassningsstörningar och slumpade dem till UP-grupp eller en treatment as-usual (TAU) betingelse bestående av individuell KBT och psykofarmakologisk behandling. Klinikerna som behandlade patienterna i TAU betingelsen bestämde själva längden och intensiteten på behandlingen och de vanligaste interventionerna i KBT:n var psykoedukation, kognitiv omstrukturering, exponering och aktivitetsplanering (90 % av terapeuterna), mindfulnessövningar (80 %) tätt följt av avslappningsövningar och problemlösning (70 %) samt kommunikationsträning (50 %). I medeltal fick patienterna i UP betingelsen ca 12 timmar behandling medan patienterna i TAU betingelsen gick i ca 6 sessioner (vilket eventuellt kan förklaras av att man även här blev erbjuden psykofarmakologisk behandling). 

Vid avslut av UP behandlingen samt efter sex och nio månader efter behandlingens start genomfördes mätningar avseende ångest- och depressionssymptom, generella nivåer av positiva och negativa känslor, neurotiscism, extraversion och livskvalité. UP armen producerade större effekt än TAU avseende ångest, depressivitet samt livskvalité medan interventionerna producerade likvärdig effekt rörande generella nivåer av positiv och negativ affekt, neurotiscism samt extraversion genom alla mätpunkter. 

Studien visar att UP verkar producera bättre effekt än redan existerande behandlingsverksamhet avseende symptom och livskvalité men inte rörande neurotiscism, extraversion eller generella nivåer av positiva och negativa känslor. Resultatet kan kontrasteras mot tidigare studier där UP producerat bättre effekt än syndromspecifik KBT avseende neurotiscism (Sauer-Zavala et al., 2020). Detta kan exempelvis bero på att TAU betingelsen i denna studie inkluderade psykofarmakologisk behandling vilket tidigare visats kunna påverka neurotiscism och extraversion (exempelvis Tang et al., 2013). 

Sammantaget ger båda dessa studier stöd för att UP kan implementeras i gruppformat både i termer av vara jämförbar med vad som definierats som guldstandard syndromspecifik behandling men även kunna producera bättre resultat än redan existerande behandlingsverksamhet avseende depressivitet, ångest och livskvalité. 

Manualen som använts i dessa studier är fortfarande föremål för revision men efter kontakt med forskarlagen som bedrivit studierna så har Verksam fått uppgifter om att de kommer publiceras inom sex månader från skrivande stund. 

 

Referenser 

Osma, J., Peris-Baquero, O., Suso-Ribera, C., Farchione, T. J., & Barlow, D. H. (2021). Effectiveness of the Unified Protocol for transdiagnostic treatment of emotional disorders in group format in Spain: Results from a randomized controlled trial with 6-months follow-up. Psychotherapy Research, 1-14. 

Reinholt, N., Hvenegaard, M., Christensen, A. B., Eskildsen, A., Hjorthøj, C., Poulsen, S., … & Arnfred, S. M. (2021). Transdiagnostic versus Diagnosis-Specific Group Cognitive Behavioral Therapy for Anxiety Disorders and Depression: A Randomized Controlled Trial. Psychotherapy and Psychosomatics, 1-14. 

Sauer-Zavala, S., Fournier, J. C., Steele, S. J., Woods, B. K., Wang, M., Farchione, T. J., & Barlow, D. H. (2020). Does the unified protocol really change neuroticism? Results from a randomized trial. Psychological medicine, 1-10. 

Tang, T. Z., DeRubeis, R. J., Hollon, S. D., Amsterdam, J., Shelton, R., & Schalet, B. (2009). Personality change during depression treatment: a placebo-controlled trial. Archives of general psychiatry, 66(12), 1322-1330.