Meta-analys över Unified Protocols effekt
Unified protocol som behandlingsmetod kan sägas ha existerat ända sedan Moses & Barlow (2006) skrev en artikel där de definierar rationalen och beskriver den underliggande behandlingsteorin för UP. Sen dess har en mängd empiriska studier publicerats som undersökt UP:s effekt för en bred mängd syndrom som karakteriseras av besvär med känslor.
Ett problem med en större mängd studier är att effekten som uppskattas kan variera beroende på exempelvis patientpopulationer, kultur, vilka terapeuter som genomföra behandlingarna etc. Ett sätt att komma runt detta är att genomföra en så kallad meta-analys. En meta-analys samlar in alla relevanta studier inom ett område och sammanställer resultaten i en gemensam effekt. Utöver detta kan man även titta på om effekten är större eller mindre i studier som är genomförda på ett visst sätt eller i en viss region. 2019 släpptes den första meta-analysen som fokuserade enkom på UP som behandlingsmetod (Sakris & Berle, 2019).
Meta-analysen baserades på 15 studier, varav fem RCT studier, som undersökte UP:s effekt för en rad olika känslomässiga syndrom. Effekten uppskattades både för generell ångest & depressivitet, påverkan på funktion och livskvalité men även för de mer teoretiskt intressanta utfallsmåtten användande av maladaptiva/adaptiva känsloregleringsstrategier samt temperamentsdragen negativ affekt (även kallat neurotiscism) och positiv affekt (även kallat extroversion).
Resultaten presenteras i form av standardiserade effektstorlekar i detta fallet hedges g. Vad dessa innebär mer specifikt är bortom omfånget av denna artikel men en vanlig standard är att effekter mellan 0.2-0.5 brukar räknas som små effekter, 0.5-0.8 som medelstora och allt ovanför 0.8 som stora effekter.
För ångest uppskattades en stor effekt som är ungefärligt jämförbar med effekten av diagnosspecifika KBT behandlingar (ex Olatunji, Cisler & Deacon, 2010). För depressivitet uppskattades en medelstor effekt medan en stor effekt på ökad funktion och livskvalité uppmättes.
Utöver de renodlade psykiatriska utfallsmåtten visade Sakris & Berle (2019) att behandling med UP ledde till ett ökat användande av adaptiva och minskat användande av maladaptiva känsloregleringsstrategier. Intressant visade man även att patienter som genomgått UP fick en generell minskning av negativ affekt (neurotiscism) och en ökning av positiv affekt (extroversion) motsvarande en medelstor effekt.
Resultaten talar dels för UP:s generella effektivitet men även för att effekten inte är avgränsad till renodlade symptommått. Effekten på minskad negativ affekt och ökad positiv affekt är speciellt intressant eftersom dessa utgör en betydande riskfaktor för att utveckla psykisk ohälsa, historiskt sätt har antagits vara svårt att påverka med psykologisk behandling men även eftersom UP i tidigare studier visat bättre effekt än syndromspecifik terapi för dessa temperamentsdrag (Sauer-Zavala et al., 2021).
Referenser
Moses, E. B., & Barlow, D. H. (2006). A new unified treatment approach for emotional disorders based on emotion science. Current directions in psychological science, 15(3), 146-150.
Olatunji, B. O., Cisler, J. M., & Deacon, B. J. (2010). Efficacy of cognitive behavioral therapy for anxiety disorders: a review of meta-analytic findings. Psychiatric Clinics, 33(3), 557-577.
Sakiris, N., & Berle, D. (2019). A systematic review and meta-analysis of the Unified Protocol as a transdiagnostic emotion regulation based intervention. Clinical psychology review, 72, 101751.
Sauer-Zavala, S., Fournier, J. C., Steele, S. J., Woods, B. K., Wang, M., Farchione, T. J., & Barlow, D. H. (2021). Does the unified protocol really change neuroticism? Results from a randomized trial. Psychological medicine, 51(14), 2378-2387.