Ny modul med fokus på positiv affekt planeras för UP

I UP:s transdiagnostiska diagnossystem (Brown & Barlow, 2009). Läs vår artikel om diagnostsystemet här) anges två stycken separata temperamentsdrag vara relevanta för utvecklandet av ångest- och förstämningssyndromen. Neurotiscism, eller en tendens att uppleva frekventa negativa känslor och uppfatta dessa som okontrollerbara eller svåra att stå ut med, har erhållit mest uppmärksamhet i behandlingslitteraturen. Men i diagnossystemet pekas också på att låga nivåer av extroversion, och specifikt den ton av positiv affekt som ingår i detta temperamentsdrag, också bidrar till utvecklingen av exempelvis social fobi, depression och eventuellt GAD (Brown, 2007; Kessler et al., 2011; Brown, Chorpita & Barlow, 1998).

Det är idag relativt välbelagt att en tendens till att uppleva positiv affekt och negativ affekt är två skilda dimensioner, alltså att en person kan ha våde höga nivåer av positiv och negativ affekt samtidigt (Garland et al., 2010). Utöver det finns det även visst stöd för att höga nivåer av positiv affekt har en generellt gynsam effekt på förmåga att kunna hantera negativ affekt och negativa livshändelser på ett adaptivt sätt (Dockray & Steptoe, 2010; Tugade, Fredrickson & Feldman Barrett, 2004).

Det har även påvisats att individer med ångest- och förstämningssyndrom tenderar att på olika sätt dämpa eller undvika positiv affekt (Carl, 2013). Forskningen kring varför man gör detta är ännu i sin linda men den transdiagnostiska process som bäst kan förklara detta fenomen är förmodligen den affektiva kontrastundvikandeteorin (Newman & Illera, 2010). Kontrastundvikandeteori postulerar att skarpa kontraster mellan positiv och negativa affekt generellt är smärtsamma för människor vilket kan agera som ett incitament undvikande av positiv känslotillstånd (Läs mer om kontrastundvikande i vår artikel här) (Carl, 2013; Crouch et al., 2017; Llera & Newman, 2014; Newman & Illera, 2010).

Så utifrån forskning som visar att individer med ångest- och förstämningssyndrom dels kan ha svårare att trigga positiv affekt och även tenderar att undvika eller dämpa den har dr Jenna Carl vid Boston Universitet tagit fram en ny modul till UP med fokus på exponering för och uppreglerande av positiva känslor och utvärderat den i ett antal singel case studier (Carl, 2015). Resultatet tyder på en reliabelt ökad frekvens och duration av positiva känslor för 55 % av deltagarna.

Konkret genomför man under session 1 psykoedukation om positiva känslors adaptiva natur och beskriver vanliga sätt som individer med ångest- och förstämningssyndrom reglera positiva känslor. Man fortsätter sedan med funktionell analys där terapeut och patient försöker notera dels vilka positiva känslor som upplevs ofta/mindre ofta samt identifiera antecedenter till positiva känsloreaktioner. Utifrån denna diskuteras även hur patienten reglerar positiva känslor när de väl uppstår och ett antal nya beteenden att testa under beteendeaktivering introduceras.

Session 2 fokuserar på kognitiva undvikanden av positiv affekt (exempelvis känslodämpande tankar så som ”jag är glad nu men det kommer ändå gå över snart” eller ”jag borde gör mer av detta men jag har inte tid”). Under sessionen genomförs en känsloinduktion för positiva upplevelser och patienten får öva på att notera vilka kognitiva undvikanden den själv gör under känsloinduktionen. I hemuppgift ges dagliga övningar i att stanna kvar och njuta av en positiv känsloupplevelse.

Session 3 integrerara beteendeaktivering och strategier för att motverka kognitiva undvikanden av känslor (exempelvis olika former av mindfulnessövningar). De nya färdigheterna övas på genom imaginär exponering eller exponering in vivo om lämpligt. Patienten får i hemuppgift att genomföra exponering riktat mot positiva känslor undertiden som beteendeaktivering genomförs.

Session fyra har ett fortsatt fokus på exponering för positiva känslor men fokuserar även på vidmakthållande av de färdigheter som patienten lärt sig.

Studien visar på preliminära goda resultat i att öka positiv affekt. I förlängningen kan sådana effekter dels leda till minskade allmäna symptom på ångest och depression, ökad livskvalité för patienter som genomgår UP samt potentiellt minska risken för återfall genom positiva känslors skyddande effekt vid negativa livshändelser.

Klicka här för en kort beskrivning av behandlingsinterventionen och det kliniska material som Carl presenterar i sin avhandling.

 

Referenser

Brown, T. A. (2007). Temporal course and structural relationships among dimensions of temperament and DSM-IV anxiety and mood disorder constructs. Journal of abnormal psychology, 116(2), 313-328.

Brown, T. A., Chorpita, B. F., & Barlow, D. H. (1998). Structural relationships among dimensions of the DSM-IV anxiety and mood disorders and dimensions of negative affect, positive affect, and autonomic arousal. Journal of abnormal psychology, 107(2), 179-192.

Carl, J. R., Soskin, D. P., Kerns, C., & Barlow, D. H. (2013). Positive emotion regulation in emotional disorders: A theoretical review. Clinical psychology review, 33(3), 343-360.

Carl, J. (2015). Enhancing positive emotions in anxiety disorders: a preliminary evaluation of a CBT module targeting disturbances in positive emotion regulation (Doctoral dissertation).

Crouch, T. A., Lewis, J. A., Erickson, T. M., & Newman, M. G. (2017). Prospective investigation of the contrast avoidance model of generalized anxiety and worry. Behavior Therapy, 48(4), 544-556.

Dockray, S., & Steptoe, A. (2010). Positive affect and psychobiological processes. Neuroscience & Biobehavioral Reviews, 35(1), 69-75.

Garland, E. L., Fredrickson, B., Kring, A. M., Johnson, D. P., Meyer, P. S., & Penn, D. L. (2010). Upward spirals of positive emotions counter downward spirals of negativity: Insights from the broaden-and-build theory and affective neuroscience on the treatment of emotion dysfunctions and deficits in psychopathology. Clinical psychology review, 30(7), 849-864.

Llera, S. J., & Newman, M. G. (2014). Rethinking the role of worry in generalized anxiety disorder: Evidence supporting a model of emotional contrast avoidance. Behavior Therapy, 45(3), 283-299.

Newman, M. G., & Llera, S. J. (2011). A novel theory of experiential avoidance in generalized anxiety disorder: A review and synthesis of research supporting a contrast avoidance model of worry. Clinical psychology review, 31(3), 371-382.

Tugade, M. M., Fredrickson, B. L., & Feldman Barrett, L. (2004). Psychological resilience and positive emotional granularity: Examining the benefits of positive emotions on coping and health. Journal of personality, 72(6), 1161-1190.