IPT vid depression och komorbid panikångest

Många som lider av egentlig depression uppfyller också kriterierna för ett eller flera ångesttillstånd. Studier har visat att komorbiditeten är nästan 60 % bland de som rapporterar att de har haft en depressionsepisod det senaste året, bland de som sökt behandling är komorbiditeten troligen ännu högre.

Ångestsymtom och undvikandebeteende påverkar det interpersonella fungerandet och hindrar patienten från att ta viktiga steg för att komma till rätta med sina interpersonella svårigheter. Med anledning av detta har bl a Ellen Frank och Jill Cyranowski utvecklat en anpassad IPT-behandling för depression och komorbid panikångest (IPT-PS).

Metoden utgår från standard IPT med olika KBT-tillägg. KBT interventionerna är hela tiden satta i ett interpersonellt sammanhang. De KBT-interventioner som har plockats in är psykedukation om ångest och undvikande, kognitiv omstrukturering och exponering. I symtomgenomgången varje vecka undersöks inte bara variationer i depressionssymtomen utan också variationer gällande ångestsymtom och undvikande.

Ett av de viktiga undvikandebeteenden som Frank och Cyranowski lyfter fram är konfliktundvikande som jag skrivit om i denna blogg tidigare. I behandlingen belyser IPT-terapeuten den ömsesidiga relationen mellan ångestsymtom och interpersonella händelser, på samma sätt som man gör med depressionsymtom i traditionell IPT behandling. Fokus ligger också på hur ångesten bidrar till patientens nuvarande interpersonella svårigheter och hur ångest och undvikande försvårar det interpersonella fungerandet på kort och lång sikt.

I en nyligen publicerad studie av bl a Frank och Cyranowski från 2014 undersöks effekten av IPT-PS. För att komma till artikeln klicka här.