Generella principer i Interpersonell Psykoterapi
IPT innehåller en rad specifika interventioner, till exempel närhetscirkeln, tidslinjen och kommunikationsanalyser. Bakom dessa IPT-interventioner finns underliggande generella principer som IPT-behandlingen bygger på. Dessa principer styr fokus och förhållningssätt genom hela behandlingen och vägleder oss i tillämpandet av de olika interventionerna. Detta är de viktigaste generella IPT-principerna:
IPT återkommer ständigt till de interpersonella relationerna, oavsett behandlingsfas och fokusområde. Vi fokuserar på nuvarande aktuella relationer och konkreta interpersonella händelser som har inträffat sedan senaste behandlingstillfället. I varje given interpersonell händelse som terapeuten och klienten stannar upp och tittar närmare på, synliggörs klientens förväntningar på den andre och hens upplevda förväntningar på sig själv. Vi klarlägger kommunikationen som har skett i den konkreta situationen, och hjälper klienten att mer adaptivt kommunicera sina förväntningar. Klienten färdighetstränar att kommunicera på ett mer adaptivt sätt för att få ökad ömsesidighet i sina viktiga relationer. Detta konkretiserande motverkar depressivt grubblande.
En annan princip är att alltid att stanna upp vid de interpersonella händelser som har inneburit en symtomförstärkning eller symtomminskning för klienten, och där klientens dysfunktionella och adaptiva relationsmönster blir tydliga. Det genomgående symtomfokuset gör att klienten lär känna sina symtom och vad som påverkar dem. Genom att sambandet mellan symtomförändring och konkreta utlösande interpersonella händelser blir allt tydligare för klienten, och genom upplevelsen av att dessa går att påverka, ökar klientens motivation till förändring. Detta motverkar upplevelsen av hjälplöshet som är så central vid depression.
Behandlingen är tidsbegränsad, med ett gemensamt överenskommet fokus och målsättning. Terapeuten har ett stöttande, skuldavlastande och affektfokuserat förhållningssätt. Rationalen för behandlingen och de specifika interventionerna är alltid transparant. Klienten blir hela tiden påmind om att det är de aktuella relationerna som måste förbättras för att hen skall må bättre, och att detta måste ske innan behandlingen är slut. Terapeuten är följsam i att låta klienten ta upp det som hen själv vill prata om, och för samtidigt behandlingen tillbaka till det interpersonella fokusområdet och de konkreta interpersonella målsättningarna med behandlingen. Att ständigt återkomma till detta skapar en röd tråd i behandlingen.
En av de viktigaste målsättningarna oavsett fokusområde är att kvaliteten på relationerna utanför terapirummet blir tillfredsställande och ömsesidiga för klienten, så att hen får bättre stöd i dem. Genom bättre stöd i relationerna ökar förmågan att klara av livspåfrestningar generellt, och därmed även förmågan att klara av andra svårigheter förutom depression.